Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Novgorod och Kiev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med den inrotade vidskepligheten. Att de gamla
hustrollen förbyttes till grekiska helgon, var ju inte så
farligt. Det hedniska mångguderiet tog sig blott ett nytt
uttryck i denna komplicerade helgondyrkan.
Och dock var kristendomens förädlande inflytande på
Ryssland omisskännligt redan från början och kanske
mest just i den äldsta kristna tiden, då munkarna ännu
stodo på en relativt hög kulturnivå och klostren voro de
enda härdarna för den dåtida folkbildningen. De råa
sederna bättrades en smula, och genom förbud mot månggifte
lades grunden till ett sundare familjeliv, ehuru bröllop
med kyrklig vigsel ännu i det 12:te årh. förekommo
endast i de högre samhällsklasserna. Många läto också
på gamla dagar ”klippa sig”, d. v. s. avgåvo ett
munklöfte i fråga om sedlig vandel.
Den ryska kyrkan vann ock i popularitet såsom
pravoslavna (”rättrogen”) genom att tidigt nog göra sig
oberoende av den grekiska moderkyrkan. I början voro
de grekiska kyrkofäderna oumbärliga, och av Kievs 33
metropoliter voro 17 av grekisk börd. Men 1448 blev
Jona, den förste ryske metropoliten, vald och installerad
utan den grekiske patriarkens sanktionering, och steget
togs fullt ut 1589, då det ryska patriarkatet upprättades
i Moskva. Och läser man den religiösa litteraturen
under den äldre kievska perioden, förundrar man sig över
den friska fläkt, som livade denna späda kristendom. Det
var ännu icke denna dogmatiska spetsfundighet och torra
bokstavstro, som sedan kännetecknade den moskovitiska
ortodoxien, då själva bokstäverna fingo en magisk
innebörd, utan ett verkligt religiöst behov, en hjärtefromhet,
parad med en långt gående tolerans, som fäste mindre
vikt vid dogmerna som sådana än vid moralen, den
sedliga vandeln. Hilarions och Luka Zidjatas predikningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
