Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Groznyj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mordvapen, varmed han stack ihjäl sin fånige son Vasilij
den ”välsignade” (blazjennyj), efter vilken den
vanvettiges vanvettiga kyrka på Moskvas Kreml har uppkallats.
Den hemska scenen är på ett gripande sätt framställd
på en av målaren Rjepins bästa dukar i Moskvas
Tredjakovskij-galleri. — Bland tsarens harmlösaste
tidsfördriv var hans passion för schackspel, men hans
motspelare gick det i regeln illa: om denne vann, blev tsaren
mäkta misslynt, men spelade han illa, vankades
handgriplig upptuktelse.
Groznyjs värsta mass-slaktande var det meningslösa
plundringståget till Novgorod (1570), som ådragit sig
hans hat bara därför att den numer totalt oskadliga
staden en gång hade varit ”republik”. Staden betraktades
som en fientlig plats. Alla munkar fängslades och måste
betala 20,000 rubel i lösepenning, men blevo ändå
avrättade. Vid ankomsten till Sofia-katedralen kysste
tsaren icke ärkebiskopens kors, men skrek: ”Du din bov
håller ej i handen det livgivande korset, utan ett mordiskt
vapen.” Knappt hade han satt sig till bords, förrän han
uppgav ett tjut — den vanliga signalen åt opritjnikerna
att börja plundringen. Offren avkläddes nakna och
torterades, vart och ett med olika pinoredskap, och
ärkebiskop Pimen bands på en häst, omgiven av gycklare.
Enligt en sägen skulle vattnet i Volchov ej kunnat frysa till
is på grund av den myckna blodsutgjutelsen.
Lika förfärligt var Groznyjs husliga liv. Hans sju
hustrur blevo dels förskjutna, dels ihjälpinade. En av
dem, Marja Dolgorukaja, som han misstänkte för att ha
älskat en annan före bröllopet, sattes på en sopkärra, som
av skenande hästar kördes ner i en damm. Det var om
denna pöl som Jeremias Horsey, det engelska
handelskompaniets dåtida agent i Moskva, skrev: ”Det var en
verklig helvetesavgrund, en dödsgrav, där människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
