Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moskva på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättskipningen var dålig och fördärvades tidigt genom
mutsystemet. Det var visserligen domaren förbjudet att
ta emot handgåva, men det var ej förbjudet för klienten
att offra en större eller mindre skärv åt helgonbilden i
domarens rum. Efterhand utbildade sig också den högst
betänkliga uppfattningen, att en domare, som hade skött
sin sak bra, borde uppmuntras med en extra dusör, och
denna till sina konsekvenser farliga åsikt delades av en så
fint bildad statsman som historikern V. N. Tatistjev (d.
1750).
På sällsamma rättsfall ha vi många dråpliga exempel.
En engelsman Henry Lane, som 1560 vistades i Moskva,
hade stämts för att betala en skuld. Han var skyldig 600
rubel, men käranden krävde det dubbla beloppet.
Domaren tog två vaxkulor med parternas namn, och det namn,
som drogs, skulle vara vinnande. Lane vann och slapp
sålunda undan med 600 rubel, av vilka 100 tillföllo
”statskassan”. ”Folket prisade himlens rättvisa och den
engelske köpmannens ärlighet.” Och Herberstein anför
följande fall: En domare hade frikänt den part, som gav mer.
Då han härför ställdes till svars av storfursten Vasilij,
Groznyjs fader, ursäktade han sig med förklaringen,
att den rike vore mer förtroendeingivande, därför att han
mindre än den fattige frestades till oredlighet!
Lika dåligt beställt var det med den allmänna
hälsovården. Inländska läkare funnos icke, och de utländska
voro delvis äventyrare à la Bomelius. Groznyjs son
Feodor Ivanovitj hade en läkare från London och en från
Milano. Boris Gudunov lät hämta en läkare vid namn
Willes från England. För att ej få obehag under ditresan
genom Tyskland kvarlämnade han sina böcker i Lübeck,
men han redde sig ändå. Då han förklarade, att han
rättade sin diagnos efter pulsslagen och ”kroppssafterna”,
upptogs detta med stort misstroende. Att vara livmedikus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
