Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moskva på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas zemskij sobor. Till den hade även köpmän och ombud
för städerna tillträde (i den första soboren deltogo 376
ombud för bojarer, präster, ämbetsmän och köpmän), men
bönderna voro fortfarande utestängda från alla offentliga
angelägenheter. Några beslut fick denna lösa och
godtyckligt inkallade korporation dock icke fatta. Tsaren
bevistade visserligen icke sammanträdena, men han lyssnade till
överläggningarna bakom ett förhänge, och hans hemliga
biavsikt var utan tvivel att upptäcka hemliga förrädare
och erfara oförsiktiga uttalanden.
Huru värdelös denne zemskij sobor än var för den ryska
samhällsutvecklingen, har den dock satt märken i
Rysslands historia. År 1566 beslöts det livländska fälttåget.
Det var en sådan ”riksdag”, som 1613 valde till tsar den
16-årige Michael Fjodorovitj Romanov, den nya dynastiens
grundare. Omkring 1650 godkände den formellt tsar
Alexejs nya lagbok, och 1653 beslöt den Lillrysslands
inkorporering.
Men någon statsrättslig kraft fick zemskij sobor icke,
och i Stepennaja kniga, den skrift, vari Groznyjs tal till
folket 1550 upptecknades, är just det blad, som handlar om
soborens befogenhet, utrivet. När tsardömet fått sina
närmaste önskemål genom denna folkrepresentation uppfyllda,
brydde det sig ej längre om att inhämta en s. k. folkmening,
och soboren domnade bort efter hand. När regeringen
lämnade alla böneskrifter (”motioner”) obeaktade, utbröt
1648 i Moskva ett svårt upplopp, och hus plundrades, så att
tsaren fann sig föranlåten att ge efter en smula — alldeles
som under ”frihetsåret” 1905, då käjsaren tvangs till
skenbara eftergifter genom reskriptet och manifestet om
en gosudarstvennaja duma.
År 1698 hölls den sista — sjuttonde — soboren.
Institutionen hade överlevt sig själv och förresten aldrig fyllt
någon socialpolitisk uppgift. Samma fiasko rönte inemot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
