Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moskva på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hädelse blev den anklagade levande bränd, och den, som
förtalat tsaren, fick tungan utskuren. En falskmyntare fick
smält bly i halsen eller miste hand och fot o. s. v.
För kvinnor stadgades samma straff som för männen,
fast de sluppo brännas levande eller nypas med eldtång.
En barnamörderska blev levande begraven. På grund av
äktenskapsbrott blevo båda parterna nakna offentligt
piskade på torget, ”havandes intet anseende till personen”.
Om kvinnornas underordnade ställning hava vi många
in- och utländska vittnesbörd, såväl vår landsman
Petrejus som ”Domostrojs” kärva sedelära. De voro strängt
isolerade, men skildras ändå som lättfärdiga. I varje
förmöget hus skulle finnas en yngling, som vaktade över
deras vandel, men naturligtvis ofta mutades av dem. Vid de
tillfällen, då damerna visade sig obeslöjade, krävde
modets stränga tyrann, att de hade ögon, hals och händer
målade med olika färger: svarta ögonhår färgades vita,
de ljusa svarta o. s. v.
Före giftermålet fördes en mängd förhandlingar om
hemgift m. m. Den påtänkta brudens föräldrar tillredde
en måltid, där brudgummens anhöriga gjorde sig
underrättade om hennes utseende och förtjänster. ”Vill friaren
— säger Kotosjichin — själv beskåda jungfrun, till vilken
han friar, kunna hennes föräldrar tillstädja detta, helst
om deras dotter är dägelig och utan vank. Men sedan han
beskådat henne och dock icke fattar behag i henne, utan
förolämpar och talar illa om henne eller avråder andra
friare, och om föräldrarna få veta detta, söka de tvinga
honom till äktenskap på rättslig väg. Men har han under
tiden gift sig med en annan, så måste han betala
skadestånd... Om en jungfru är liten till växten, ställes hon
på en pall och klädes i långa kläder, så länge hon
beskådas, på det hon må synas stor i männens ögon.”
Ofta fick dock friaren ej se sin utvalda förr än efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
