Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskare. Det ryska hovet med sin råa halvbildning måste
i början verka motbjudande på prinsessan från Stettin,
men det blev en god skola för henne, och hon försummade
ej att lära och även njuta.
Äktenskapet med tronföljaren Peter blev mycket
olyckligt, men båda parterna förstodo hålla sig skadeslösa på
andra håll. Det är icke alldeles säkert, att hennes
förstfödde son, vilken sedermera blev käjsar Paul I, var son till
Peter III, men han kunde och borde ha varit det på grund
av likheten i dåliga karaktärsdrag. Omedelbart efter
födelsen togs barnet från henne, och först på sina sonsöner
fick hon tillfälle att tillämpa sina uppfostringsidéer.
En utländsk diplomat yttrade om Peter III: ”Han är ett
med galenskap underligt randat djur”, och dessa galna
ränder gingo aldrig ur, lika litet som zebrans. En gång
höll han krigsrätt över en råtta och arkebuserade henne,
därför att hon hade ätit upp en vaktpost av krita, som stod
utanför en pappfästning. Ofta gick han till sängs dödfull
och tvang sin maka att höra på hans plumpa äventyr med
den puckelryggiga härtiginnan av Kurland eller den
koppärriga hovfröken Vorontsova.
På juldagen 1761 dog Elisabet, hon, som skrutit med att
ingen avrättats under hennes glada regering, men därvid
glömde de 10,000 tungor och 2,000 näsor, som avskurits.
Den romanovska tronen bestegs av en nordtysk knekt, en
fanatisk beundrare av Fredrik II, om vilken han yttrade:
”Kungen av Preussen har visat mig nåden att anförtro mig
ett regemente. Om han befaller, skall jag med hela mitt
rike draga i härnad mot själva helvetet.”
Peters första utrikespolitiska handling var att sluta fred
med Preussen och därigenom för Fredrik möjliggöra ett
lyckligt slut på det sjuåriga kriget efter nederlaget vid
Kunersdorf. Efter fredsslutet, som firades med
fyrverkeri, ville Peter bege sig till Pommern för att slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
