Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid 63 års ålder fick Katarina sin siste älskare i Platon
Zubov, den 21:ste i ordningen av dessa lyckoriddare, som
kostade Ryssland, i runt tal 100 milj. rubel. Man får
dock av denna lättfärdighet ej draga den falska
slutsatsen, att Katarina var en grym Messalina. Ingalunda!
Grymhet låg icke i hennes natur, ty hon såg genom
fingrarna med hovmännens snedsprång och resignerade, då
hon i sin ordning blev undanträngd. Här var intet av
Annas och Elisabets råa excesser, utan blott
tillfredsställandet av ett fysiskt behov, lika omåttligt som hennes
härsklystnad. Hon skröt ej cyniskt med sina lösa
förbindelser, ansåg sig snarare handla sedligt och kunde ej
nog beskärma sig över att Frankrike gick under genom
att ”gräva ner sig i smuts och laster”. Då den frispråkige
Nikolaj Saltykov en gång vågade förehålla henne hennes
lättsinniga levnadssätt, svarade hon lugnt: ”Jag gör
landet en tjänst genom att uppfostra begåvade unga män.”
Ja, det fanns något av moderlig ömhet hos denna pudrade,
gråhåriga älskogstoka, men en otjänst gjorde hon sitt
land genom att uppfostra sådana unga män.
I själva verket hade Katarina II som människa många
sympatiska drag. Hon var säkerligen den
arbetssammaste i sitt rike, ty redan kl. 6 på morgonen satt hon
vid skrivbordet — och huru mycket skrev hon ej! Då
hennes fåfänga och härsklystnad ej sårades, kunde hon
vara god, ofta hjärtlig och anspråkslös och bestraffade
ej, som käjsarinnan Anna, den minsta förseelse. Hon
blev ej förnärmad, om någon ofrivilligt uraktlät att
hälsa på henne, då hon som gumma gick med krycka i
Tsarskoje Selos trädgård. Och just genom sitt eget föredöme
förfinade hon ändå sällskapslivet. Kvinnor vid hovet
fingo aldrig berusa sig. Vid hennes soaréer gick det
enkelt och otvunget till, liksom vid Peters ”assambléer”,
men utan dryckenskap och slagsmål. Förseelser mot gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
