Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Narren på tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilket skulle offentliggöras 1797. Men händelserna gingo
henne i förväg.
Paul fick nämligen under sina giljarfärder ett tråkigt
mellanhavande med den konstige kung Gustaf IV Adolf
av Sverige. Denne hade den 13 aug. 1796 kommit till
Petersburg och friat till Pauls dotter Alexandra. Allt
tycktes klart, och förlovningen skulle eklateras den 11 sept.
Men den halsstarrige Gustaf Adolf vägrade i sista stunden,
ty han ville ej underskriva bestämmelsen om den blivande
gemålens fria religionsutövning. I harm över denna
skandal fick Katarina ett nytt slaganfall och dog den 6
november. Mitt i natten kallades Paul av Zubov till
Vinterpalatset, och i tron att det gällde hans egen avsättning, utbrast
han åt sin gemål: ”Ma chère, nous sommes perdus!”
Den nye käjsarens kröning ägde rum under ganska
egendomliga förhållanden. Han lät kröna sig på själva
påskdagen 1797 och var iklädd en bysantinsk dalmatika,
så att det låg något av översteprästerlig värdighet över
den ryske imperatorn, som med sin spinkiga figur och
sneda uppnäsa för resten såg mycket simpel och löjlig ut.
För att ära sin fars minne lät Paul gräva upp Peter III:s
lik på Alexander Nevskij-kyrkogården och högtidligt
bisätta det i den Petropavlovska katedralen, och på
ditvägen måste Peters mördare, Alexej Orlov, bära den
mördades krona.
Av naturen var Paul ej dålig eller grym, och i sin
sedliga vandel var han ett helgon i jämförelse med Peter III.
Men han var sjuklig, lättretlig och inbilsk. Stundom fick
han anfall av ridderligt ädelmod, t. ex. då han lössläppte
den polske frihetshjälten Kosciuszko ur fångenskapen och
benådade Katarina II:s politiska offer, och han hade lätt
att förlåta. Men han hade också lika lätt för att bli
förtörnad och var obarmhärtigt sträng i sina bestraffningar.
Hans andliga synkrets var mycket trång och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
