Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den proklamation, som Alexander utfärdade efter den
stora ”folkslaktningen” vid Leipzig 1813: ”Vi hava
räddat och hedrat vårt fosterland, vi ha återgivit Europa dess
frihet och oberoende. Må frid och lugn härska över hela
världen, må varje land blomstra under sin egen styrelse
och under sina egna lagar! Herrens vrede har slagit
fienden till marken. Den barmhärtige Guden älskar ej de
omänskliga och grymma. Låt oss glömma det onda, de
gjort oss! Låt oss räcka dem en till försoning utsträckt
hand för vänskap, ej till hat och hämnd! Ryssens ära
består ej i att slå sin väpnade fiende till marken, utan att
med välgärningar överhopa sina avväpnade fiender, de
fredliga folken....” Det är naturligt att med sådana helt
viss ärligt menade känsloutgjutelser Alexander I måste
framstå i en mycket sympatisk dager för författaren av
”Krig och fred”, för vilken snillet Napoleon blev blott en
nolla.
Ett mycket ödesdigert inflytande på Alexanders
sinnesriktning fick baronessan Juliana Krüdener, f. Fittinghoff,
som, påverkad av Jung Stilling och de mähriska brödernas
läror, ansåg sig av försynen kallad att omvända käjsaren.
Och hon lyckades förträffligt däri — på sitt sätt. Redan
vid bekantskapen i Heilbronn 1815 hade hon vågat säga
honom: ”Gosudar! Ni har ännu ej närmat er
Gudamänniskan som en brottsling bedjande om förbarmande. Ni
har ännu ej fått förlåtelse av Den, som ensam på jorden
har makt att utplåna synderna. Ni har ännu ej fått
försoning inför Jesus.”
Det kvalmiga skede i Rysslands historia, som nu begynte,
är det, som satirikern Saltykov-Stjedrin kritiserat i sin
burleska satir ”Historien om en stad”. Med Alexander
åsyftas den tjerkessiske furst Makaladze, som ”genom sin
kärlek till kvinnokönet nästan fördubblade stadens
folkmängd”, och hans ”Pfejfersja” är just baronessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
