Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krüdener. Men huvudfiguren i detta Glupov (Kråkvinkel),
polismästaren Ugrjum-Burtjejev, som förbjöd all
upplysning och all lagstiftning, hette i verkligheten Alexej
Andrejevitj Araktjejev, och efter hans stränga regemente
fick perioden namnet Araktjejevstjina. Han var en
utmärkt artilleriofficer och en samvetsgrann, nitisk tjänare
i självhärskardömets sold. Men med sin nästan
oinskränkta maktbefogenhet och sin totala brist på högre
idéer blev han en olycka för riket, och med honom
inleddes den långa rad av politiska korpraler och polismästare,
som tidtals länkat Rysslands inrikespolitik fram till Pleve
och Bobrikov. Detta byråkratiska knektvälde, som
särskilt tog sig uttryck i det misslyckade försöket att inrätta
militärkolonisation, d. v. s. förflytta kasernlivet till
bondlandet, sträckte sig också till det andliga området.
Böcker underkastades sträng censur, särskilt de tyska, och
universiteten förvandlades till teologiska seminarier.
Ämnet romersk rätt utbyttes mot bysantinsk, och
Kopernikus’ och Newtons astronomiska lagar förbjödos såsom
stridande mot den heliga skrift. Den okunnighet och
obskurantism, som nu utbredde sig just inom de finare
samhällslagren, har på mästerligt sätt gisslats i Gribojedovs
kvicka karaktärskomedi ”Gore ot urna”.
Den andliga stagnation, som lade sig över Ryssland
under senare delen av Alexanders regering, framtvingades
dock icke uteslutande genom censur och polisförtryck, utan
hade ock sin grund i det ryska folkets egen själsläggning
och i dess nedärvda tro på att det heliga Ryssland såsom
ett ”tredje Rom” hade en särskild världshistorisk mission
att fylla. Ju mer Rysslands politiska maktställning
vidgades, dess mer trängde denna nationella
självöverskattning in i samhället, och därför att Ryssland stod på sant
ortodox grund, ansågs det behöva ett starkt,
”självhärskande” tsardöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
