Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna chauvinistiska riktning, som på ryska fått
namnet narodnost, hade sin ypperste förespråkare i den
sentimentale romantikern Karamzin, skaparen av
Rysslands moderna historieskrivning. Hans strävan gick ut
på att bringa den ryska ortodoxien och den tsariska
absolutismen i samklang med den nya tidens humanitära
strävan, och i sin kritik av Peter den stores brutala
omstörtningsförsök bröt han staven över hela det adertonde
århundradets politiska hållningslöshet och ytliga bildning.
En gud, en tsar, ett folk — se där den lösen, han
uppställde för kejsaren, och den föll i en mycket tacksam
jordmån.
Alexander, vars apatiska slöhet efterhand övergick till
regeringströtthet och livsleda, märkte knappast själv,
huru reaktionen överallt åter gjorde sig märkbar, och han
var helt visst fullt ärlig, då han kort före sin död yttrade:
”Man må säga, vad man vill, jag har dock levat och skall
dö som republikan.” Om han gav sitt tysta samtycke åt
många kulturfientliga åtgärder, led han dock på samma
gång av medvetandet, huru föga hans goda uppsåt hade
motsvarats av viljekraft och förmåga att uträtta något
beståndande gott, och minnet av den mördade fadern
lämnade honom aldrig.
Å andra sidan var han icke okunnig om att
revolutionära frön började spira upp, men han ville i det allra
längsta slå från sig dessa obehagliga tankar och gjorde alls
intet försök att kväva rörelsen i dess linda eller att länka
in den i mindre vådliga banor. Huvudsaken tycktes för
honom vara att komma ifrån alltsammans så lindrigt som
möjligt — alldeles som Nikolaj II år 1917. År 1821 sade
han åt regementchefen Vasiltjikov: ”Ni vet, att jag har
delat gardesofficerarnas illusioner och villfarelser, det
tillkommer ej mig att vara sträng.” År 1824 yttrade han
åt senatorn Lubjanovskij: ”Ryssland har nog av ära. Mer
behöver det ej, och den, som önskar något mer, misstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
