Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första sammansvärjningen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihetsrörelsen i Tyskland, där studenterna gingo i spetsen
för den nationella samlingen.
Men ytterst utgick dock reformansatsen från käjsar
Alexander själv, ty det var just han, som bragte de
konstitutionella frågorna på tal och i sitt svärmeri frammanade
andar, som han sedan icke kunde besvärja. Den officiella
reformfebern gick visserligen snart över som en
barnsjukdom, och de samhällsförbättrande förslagen från tronen
hamnade i statsarkivets gömmor, men de återupptogos nu
av ”det unga Ryssland”, företrädesvis medlemmar av
officerskåren.
År 1817 började dessa oklara frihetssträvanden ta en
något fastare form. Då bildades det s. k.
Frälsningsförbundet eller ”Fosterlandets sanne och trogne söners
samfund”. De förnämsta deltagarna däri voro brödraparen
Muravjev och Muravjev-Apostol, furst Trubetskoj, furst
Dolgorukov och överste Glinka. Själen i det hela var
överste Pestel, f. d. adjutant hos furst Wittenstein och
sonson till en från Sachsen inflyttad tysk, som under
Katarina blev postdirektör i Moskva. Denne Pestel hade i sin
politiska åskådning påverkats av Destutt de Tracys
ideologiska kommentarier till Montesquieus ”Lagarnas ande” och
trodde sig i de västerländska omstörtningarna vid
sekelskiftet ha funnit ovedersägliga bevis på ohållbarheten i det
monarkiska statsskicket. Han utarbetade ett ganska
svävande program, vars allmänna syfte gick ut på att ”utrota
missförhållanden”. Han gick dock icke in på några
detaljfrågor och avhöll sig från tanken på en politisk
omstörtning. Det var ett slags hemligt ordenssamfund efter
förebilden av de då ännu florerande frimurarlogerna (som
stängdes 1822) och hade högtidliga receptioner med tre
olika grader, bröder, män och bojarer.
Detta sällskap domnade omärkligt bort, men avlöstes
redan 1818 av ett nytt, den s. k. Välfärdsföreningen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
