Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reaktionens triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotspår Rysslands främste författare på prosa: satirikern
Saltykov, Gontjarov, Dostojevskij, Turgenev, Tolstoj m. fl.
Men de skrevo icke opåtalt: Turgenev internerades,
Herzen gjordes oskadlig, Dostojevskij fördes till
schavotten, och Tjaadajev, som i sina märkliga ”filosofiska
brev” påvisat det absurda i den ryska utvecklingen, hade
förklarats för tokig.
Februarirevolutionen 1848 sträckte sina efterdyningar
även till Ryssland, som dock i själva verket stod alldeles
utanför Europas folkliga rörelser, ty då tillsattes en
särskild censurkommitté under ledning av den fruktade
militären Buturlin, som på fullt allvar menade, att även
bibeln på sina ställen borde censureras, ehuru den tyvärr
redan hade fått för stor spridning. Sådana ord som
regering, frihet, jämlikhet, reform o. d. strökos ur den
officiella ordlistan — alldeles som på Pauls tid.
Studenternas antal vid ett universitet fick ej överskrida 300,
och terminsavgifterna höjdes för att hämma den
vetenskapliga bildningen. Professor Granovskij måste
upphöra med sina föreläsningar om reformationen, och i
gymnasierna förbjödos de klassiska språken, enär deras
författare voro — republikaner. Slavofilerna förklarades för
statsfientliga individer på grund av sina teorier om
demokratiska principer i det gamla Ryssland, och även privata
boksamlingar ställdes under kontroll.
Redan 1834 kunde undervisningsministern furst Urusov
konstatera, att ”folkets bildning går i ortodoxiens,
autokratiens och den officiella nationalismens gemensamma
anda” (den ädle Karamzins välmenta teorier i praktiken!),
och det betonades kraftigt, att ”Kristi storhet ligger just
i hans ödmjukhet gent emot den världsliga överheten, ty
det är Guds vilja, att människorna som soldater tjäna Gud
och den store käjsaren”. Ja, den yttre ordningen var så
mönstergill, att till och med gravstenarna förseddes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
