Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reaktionens triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemliga organisationen av ryska litteratörer, men den
hade ej karaktären av revolutionärt sällskap. En student
Antonelli, vilken som hemlig agent lyckats närvara vid
dessa ganska harmlösa sammanträden, där man utbytte
förtroliga meningar om censur, livegenskap o. d., gjorde
angivelse till polisen, och en natt i april 1849 lät Duppelt
häkta Petrasjevskij jämte 22 deltagare, av vilka femton
dömdes till döden, därför att de hade ”läst förbjudna
tryckskrifter, diskuterat censurens stränghet och tillämnat ett
hemligt tryckeri”. Bland dem var ock Dostojevskij, som
med sina ”medbrottslingar” först på schavotten fick
straffet lindrat till deportation.
Araktjejevs ande triumferade i Ryssland 1850, och
Benkendorf kunde från dödsbädden uttala de stolta orden:
”Rysslands förflutna har varit beundransvärt, dess
nuvarande är mer än präktigt, och vad dess framtid
beträffar, står det över allt, som den djärvaste inbillning kan
skapa.” Ja, i yttre mening kunde Nikolaj I, liksom
Katarina II, yvas över sitt verk. Han hade grundligt kuvat
Polen och undertryckt Ungerns frihetsrörelse; han hade
förödmjukat Turkiet, var svåger till kung Fredrik
Wilhelm III av Preussen och betraktades av Europas
monarker som den säkraste värnaren av den heliga alliansens
traditioner. Men i det inre blottades allt flera rämnor, och
jäsningen på landsbygden vittnade om det livegna folkets
elände. Under Nikolaj I:s regering förekommo 556
bondeoroligheter, som måste undertryckas med vapenmakt,
och 1,030 uppstudsiga bönder skickades ”administrativt”
till Sibirien.
En god inblick i Nikolajs Ryssland ger oss de
utmärkta memoarerna av Alexander Herzen, den ryska
emigrantlitteraturens skapare. Då han vid 15 års ålder
hade bevittnat käjsarens kröning i Moskva, svor han att
”inför detta altare, skändat av blodiga böner, hämnas de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
