Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondeemancipationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tsaren, men jorden tillhör oss.” Härtill sällade sig den
ryske bondens benägenhet att sätta tro till befängda
rykten, t. ex. att tsarens verkliga frihetspapper undanhölls
av de elaka tjinovnikerna, eller att tsaren satt på en
guldtron på Krim och gratis delade ut jord åt vem som helst.
Om man längre fram, då emancipationen hade hunnit
visa sina verkningar, frågade bonden, huru han hade
det, fick man i regeln svaret: både bättre och sämre.
Det var juridiskt bättre, ty nu slapp han husagan, den
administrativa förvisningen, tvångsäktenskap och
bundenheten vid den ofria jordtorvan, men ekonomiskt blev det
snarare sämre. Numer måste han köpa allt (bränsle, ljus,
redskap o. d.), som han förut fått eller lånat av
godsägaren. Och som ”fri” medborgare måste han
naturligtvis betala skatter. Och de voro ej små: en till
kronan, en till länet, en till kommunen, och de slukade i
regeln inemot hälften av hans årsinkomst. Men hade han
inte pengar i pungen, råkade han lätteligen ut för
samvetslösa ockrare, närmast krögaren. Härtill kom bristen
på rationell behandling av jorden (särskilt genom det
opersonliga, lottskiftande mir-systemet), okunnigheten,
dryckenskap, överflöd på hälgdagar och en stark tillväxt
av befolkningen utan motsvarande ökning av
produktionsmedlen. Här funnos i Rysslands svarta jord sålunda
många frön kvar för ett framtida missnöje.
Och 1860-talets reformperiod, som hade börjat så
lovande med bondeemancipationen och kröntes med den
kommunala zemstvo-institutionen 1864 (ett slags landsting
och hushållningssällskap) samt friare förordningar
rörande tryckfrihet, censur och rättskipning, blev ej långvarig.
Den efterträddes, liksom under Alexander I:s tid, av en
ny reaktion, som i sin tur framkallade revolutionära
rörelser, vida farligare än dekabristernas revolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
