Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härigenom begynte den första politiska massprocessen
under Alexander II, den s. k. ”rättegången mot de
tjugutvå”, vilka anklagades för delaktighet i
Londonpropagandan. Huvudpersonen i denna komplott var en f. d.
tjänsteman i statsrådskansliet, Serno-Solovjevitj, som 1862 hade
grundat den första föreningen med namnet ”Zemlja i
volja”. Han hade redan 1858 inlämnat en skrift om
bondefrågans lösning till käjsaren, vilken då uttalade sitt
gillande av hans öppenhjärtighet, om ock ”ungdomlig
hänförelse drivit honom för långt”. Men 1862 var stämningen
i Vinterpalatset en annan. Hos Serno-Solovjevitj hittades
ett utarbetat konstitutionsförslag — det första efter
dekabristerna Muravjevs och Pestels 1824. Den första av
förslagets 57 punkter lydde: ”Den högsta verkställande
myndigheten i Ryssland tillkommer Gosudar Imperator.”
Projektet var alltså ej radikalt omstörtande. Men den
lagstiftande makten skulle ligga hos folkförsamlingen,
narodnoje sobranje, i Petersburg med filialer i
Moskva, Warschau, Irkutsk, Tiflis, Helsingfors och Riga.
Dessutom påyrkades full likställighet inför lagen samt
personlig frihet, tills laga dom fallit. Rättegången mot de 22
räckte ända till 1865. Serno-Solovjevitj dömdes till 12
års gruvarbete och förvisning på livstid till Sibirien:
Ballod skickades ock bortom Ural, och kritikern Pisarev
fick tre års fängelse.
Detta tydde på ett återupptagande av den gamla
regimen. Redan 1862 stängdes alla söndagsskolor (inalles
274), under förevändning att förbjuden litteratur lästes
där. Undervisningsministern Golovin införde visserligen
ett nytt reglemente för universiteten i något friare anda
1863, men det kom för sent. Studenterna rycktes med
av den polska frihetsrörelsen och sjöngo på polska ”Ännu
Polen ej gått under” vid en minnesfest över polska
studenter, som hade dödats i Warschau. ”Den, som kämpar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
