Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor i filosofi vid Moskvas universitet, men avskedades 1848
för ”liberalism” och blev 1851 redaktör för den snart
inflytelserika tidningen ”Moskovskija Vjedomosti”. För
Katkov gällde det att dels återupprätta Rysslands
europeiska anseende efter det skymfliga Krimkriget (”Kolossen
på lerfötter”), dels häjda den radikala störtfloden. En
kärkommen anledning blev just den polska frågan, med
vilken Katkov sammanställde alla separatistiska rörelser från
Behrings sund till Ålands hav. Han blev motståndare till
alla reformer, som ej utgingo från käjsaren själv, störtade
misshagliga ministrar utan att själv ikläda sig något ansvar
och var den förste, som började hetsjakten mot Finland
och dess av tre ryska käjsare besvurna grundlagar.
Katkovs hätska politik stötte på mycket motstånd, icke
minst från moderata regeringskretsars sida, men
Bakunins ursinniga överdrifter gåvo honom vapen i händerna,
och år 1866 avlossades ett pistolskott, som fick ödesdigra
följder och gav genljud i hela Ryssland. De frisinnade
radikalernas teoretiska propaganda övergick till
revolutionsmännens blodiga praktik, och Ryssland blev en härd
för sammansvärjningar och attentat, som dock slutligen
just genom käjsarmordet 1881 blottade sin inre vanmakt
och oförmåga att bygga upp ett nytt Ryssland, det släkte
av ”nya människor”, om vilket Tjernysjevskij hade drömt.
Under det att den moskovitiska chauvinismen växte i
samhällets övre lager, spred sig allt mer den revolutionära
rörelsen bland ungdomen. I Moskva hade bildats en
radikal studentförening ”Ad” (helvetet), inom vilken en fattig
adelsson från guvernementet Saratov, Dmitrij
Vladimirovitj Karakozov, väckte förslag, att käjsaren skulle mördas.
Han avråddes av kamraterna, som sökte avtvinga honom
löfte att avstå från denna vanvettiga plan. Han fasthöll
dock vid, att alla offer och ansträngningar vore fruktlösa,
så länge tsaren levde och var övertygad om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
