Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okränkbarhet. Mot kamraternas önskan satte han sin plan i verket
och förövade attentatet den 4 april 1866 i
Sommarträdgården, där käjsaren tog en promenad. Men skottet förfelade
sitt mål därigenom att en bondskräddare Komissarov —
kanske av en slump — knuffade till attentatorn.
Käjsaren bevarade sin kallblodighet och begav sig direkt till
Kazanska katedralen för tacksägelsemässa och sedan till
Vinterpalatset, där hela statsrådet hunnit samla sig under
presidium av Konstantin Nikolajevitj. Den tillfällige
räddaren blev där på stället adlad, bjöds samma kväll till
operan, där han knuffades in på scenen, medan orkestern
spelade ”Livet för tsaren”, och söp sedan ihjäl sig i
storhetsvanvett.
Den fege Karakozovs första ord vid förhöret voro: ”Mitt
brott är så stort, att det icke kan urskuldas med den
sjukliga nervositet, vari jag då befann mig.” På hans
nådeansökan svarade käjsaren: ”Jag har redan som kristen
förlåtit honom, men som käjsare har jag ej rätt därtill.”
Han hängdes på Smolenska torget den 3 september 1866.
Då prästen lyfte korset över honom, hakade han sig fast
vid dennes arm, föll på knä och kysste korset många
gånger under tårar. Som medbrottslingar häktades 34
medlemmar av ”Ad” i ålder från 19 till 26 år. Föreningens
ledare Isjutin blev först på schavotten benådad med
livstidsfängelse i Sibirien. Först skickades han dock tillbaka
till Schlüsselburg för att genom tortyr avtvingas nya
bekännelser — bl. a. genom att nattetid väckas var femte
minut. Två år tillbragte han i detta förfärliga fängelse
och dog sinnesrubbad i Kara 1878. Bland hans
deporterade medbrottslingar var en viss Peterson.
Greve M. N. Muravjev, ”Wilnos bödel”, som hade varit
ordförande i rannsakningskommittén, yttrade på en
bankett i Engelska klubben: ”Jag är lycklig att av Gosudaren
ha blivit ställd i spetsen för en institution, som bör tjäna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
