Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Nihilismen” och ”gåendet till folket”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättnaden från censurens värsta tvång alstrade naturligtvis
en bildningslust, som även på olovligt sätt sökte släcka
kunskapstörsten och sprida vetande åt andra. Under
rättegången mot attentatorn Karakozov (1866) kom det i dagen,
att flera medlemmar av föreningen ”Ad” voro välbärgade
män, vilka levde som kroppsarbetare och offrade en god
del av sin förmögenhet på ett mer eller mindre socialistiskt
färgat folkbildningsarbete. Furst Krapotkin skriver om
denna jäsningstid följande:
”På 1860-talet utkämpades i nästan varje välbärgad
familj en bitter kamp mellan föräldrarna och de fullvuxna
barnen, som ville inrätta sitt liv i enlighet med sina idéella
krav. Unga män lämnade militärtjänsten och kontoret för
att inskriva sig vid ett universitet. Unga flickor, till stor
del av mycket förnäma familjer, reste in till storstäderna
och sökte lära sig något yrke för att befria sig från
’föräldraoket’ och vara medmänniskor till hjälp. I nästan
varje större stad i Ryssland bildades små läsecirklar och
föreningar för självutveckling. Där lästes och
diskuterades filosofiska arbeten, politiska broschyrer och
nationalekonomiska uppsatser av in- och utländska författare.
Då man sökte besvara frågan, huru man bäst skulle kunna
gagna den stora massan av det ryska folket, enade man
sig om att de bildade borde gå ut till folket, bland
folket och leva folkets liv för att förstå folket och bliva
förstådda tillbaka. Många sådana nihilister slogo sig ner på
landsbygden som läkare, skollärare och skrivare eller togo
anställning som arbetare i fabriker, på åkern och i
skogen, under det att kvinnorna sökte sin verksamhet som
lärarinnor, sjuksköterskor, barnmorskor o. d.”
Furst Peter Alexejevitj Krapotkin var själv en av
de mest framstående banbrytarna för detta ”gående till
folket”, och hans skiftesrika levnadsöden, skildrade av
honom själv i ”En anarkists minnen”, giva på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
