Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terrorismen underifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmögenhet. Lizogub avslog föraktligt det anbud, som
gjordes honom att söka rädda sitt liv genom en nådeansökan.
Bland de exalterade fantaster och mordlystna män, som
uppträdde i slutet av 1870-talet, framskymtar otydligt
bilden av en kvinna, som sedan blev en av huvudfigurerna
i dramats slutakt och trängde även Vjera Zasulitj’ namn
i bakgrunden. Hon hette Sofia Perovskaja och var
av mycket förnäm börd — ja, det flöt till och med
käjserligt blod i hennes ådror, ty hon tillhörde den yngre
grenen av den släkt, till vilken den Razumovskij hörde,
som i hemlighet hade blivit gift med käjsarinnan
Elisabet. Hennes farfar hade varit undervisningsminister
under Alexander I, och hennes far var generalguvernör i
Petersburg, där hon föddes 1854. Hennes första andliga
lärare voro Tjernysjevskij och Dobroljubov.
För att kunna ägna sig åt fri verksamhet rymde hon
från det stränga föräldrahemmet, inträdde i
Tjajkovskij-gruppen och gick helt upp i folkbildningsarbetet, särskilt
som lärarinna och sjuksköterska. Hon hade ett nästan
flickaktigt utseende, andligt förskönat, och klädde sig
ytterst enkelt. Men under detta nästan barnsliga skal
dolde sig en kärna av det djupaste allvar och energi, och
i sin moraliska vandel var hon fullkomligt fläckfri.
Redan i nov. 1873 fängslades Perovskaja för socialistisk
propaganda i Petersburg, men blev efter ett års
rannsakningshäkte satt på fri fot genom faderns borgen och måste
tillbringa tre år på Krim under enskild bevakning. År
1878 lyckades hon dock återkomma till Petersburg.
Det var denna kvinna, som med beundransvärd
kallblodighet samlade alla sammansvärjningens trådar i sin hand
och uppgjorde den ena attentatsplanen efter den andra.
Hon hade tydligen gripits av en fix idé. Man hade länge
nog skjutit på kråkorna, men ville nu träffa själva örnen.
Det gällde käjsarens liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
