- Project Runeberg -  Från barbari till revolution. Ryska kulturbilder från Rjurik till Alexander III /
202

(1918) [MARC] Author: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Käjsarmordet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

polismyndigheternas oförmåga att kväva den revolutionära
rörelsen och förebygga illdåden, gjordes i huvudstaden
förberedelser att fira käjsarens 25-åriga regeringsjubileum
(i nov. 1880). Festligheterna begynte utanför
Vinterpalatset med musik och kanonsalvor. Gosudaren hälsade
från en balkong och hade sedan mottagning i Vita salen,
där han slöt sitt tal med orden: ”När jag icke längre finns
kvar, hoppas jag, att I lika troget skolen tjäna min son.”
Härvid kommo tårar i mångas ögon. Käjsaren torde då i
själva verket ha varit andligt bruten, och det är icke
underligt efter alla de själsskakningar och prövningar, som
han genomgått. Krapotkin uppger i sina memoarer, att
Alexander II vid slutet av sin regering var förtvivlad och
grät timtals. Men när frågan om en konstitution bragtes
på tal, ville han ej inlåta sig därpå, utan förklarade, att
den skulle bliva hans sons morgongåva åt Ryssland, liksom
hans far hade åt honom lämnat livegenskapens
upphävande i arv.

Den tunga stämningen vid hovet ökades genom
käjsarinnan Marias död i slutet av 1880. Hon hade de sista åren
varit sjuk av bröstlidande och hann med knapp nöd frän
Cannes hem för att utandas sin sista suck i Vinterpalatset.
På dödsbädden yttrade hon: ”Jag fruktar ej döden för
min egen del, ty jag tror, att Gud skall hava medlidande
med mig. Men jag bävar ändå för döden, ty så länge jag
lever, beder jag dag och natt för gosudaren, och kanske
bevara honom mina böner. Men när jag är död...” Och
hennes aning besannades. Det var, som om med henne
skyddsängeln hade vikit från Alexander II.

I januari 1881 höllos på käjsarens initiativ
överläggningar om återupptagande av det 1864 avstannade
reformarbetet. I dessa konferenser deltogo tronföljaren
Alexander Alexandrovitj och den reformvänlige storfursten
Konstantin Nikolajevitj, käjsarens yngre bror. Till någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jaryrev/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free