Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska tanken (Några sammanfattande slutreflexioner)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsekvenser: de förra genom att i sin västerländska
kultursträvan våldsamt undertrycka det ursprungliga hos det
ryska folket, de senare genom att i sitt underkännande av
tsar Peters reformnit överskatta denna självtillräckliga
ursprunglighet. Det är kanske endast en rysk författare
— Alexander Herzen — hos vilken dessa båda olika
riktningar uppgingo i en harmonisk enhet.
Den gamla drömmen om att Petersburg-Moskva skulle
bliva ett nytt världsbehärskande Rom, även i ”andens
rike”, är och skall alltid förbliva en dröm. Den
västerländska civilisationen går sin gång, oberörd av slika
hugskott, och det är Rysslands ensak, om det kan och vill
hålla jämna steg med denna utveckling. Därmed är
ingalunda sagt, att Ryssland icke skulle kunna uttala något
”nytt ord” till Europa, lämna ett väsentligt bidrag till
Europas kulturhistoria. Tvärtom — en Tolstojs och
Dostojevskijs skrifter bevisa motsatsen; i öster har
Ryssland helt visst en verklig kulturmission att fylla, och
kanske skall den dag komma, då Europa tackar Ryssland för
att det har tjänat och tjänar som ett bålverk mot en ny
asiatisk invasion, liksom det gamla Kiev på sin tid sökte
vara en utpost mot det verkliga barbariet. Och ho vet!
Kanske ligger ock i bolsjevismens urartande förlöpningar
och negerande överdrifter något positivt frö, som
en gång kan spira upp till skördar, varav även Europa i
sin helhet kan ha någon vinst?
Och när jag studerat Rysslands historia och litteratur,
har jag alltid frapperats av den ovanliga livskraft och
livslust, som ändå sjuder hos detta arma, förslöade folk,
som från århundradens förslavande barbari nu plötsligt
slungats in i en av världshistoriens mest skakande
revolutioner. Det barbariska land, som med ens alstrade ett
sådant snille som Lomonosov, har helt visst stora andliga
framtidsmöjligheter, och ett rike, som kunnat äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
