Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ryska poesien i förra århundradet - Lomonosov, den moderna litteraturens grundare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlar om glaset, hvars gagneliga egenskaper prisas,
och att han börjar rimflätningen med det mer
originella än vackra: mineralov (gen. plur. af ordet
mineral) — Sjuvalov, den humane och fint bildade
förste kanslern vid Moskvas universitet. Mot
innehållet i Lomonosovs oden kan ej heller den
anmärkning undertryckas, att tonen var svulstig och
bombastisk; men så kunde det ju icke vara mycket
bevändt med känslans uppriktighet, då dessa
underdåniga panegyriker adresserades till icke mindre än
fyra ryska regenter, representerande olika politiska
regimer. Författaren drar ej ens i betänkande att låta
själfva Gud Fader säga om kejsarinnan Elisabet:
»Se på Peter den stores dotter! Henne har jag sändt
till världen såsom ett föredöme för alla. Hon är
tapperheten, mildheten, rättfärdigheten och tron. I
hennes person har jag framställt mig själf och gjort
henne till ett nytt tecken. Akter noga på hvad Peter,
Hon och jag befalla!» Med hänsyn till kejsarinnan
Elisabets privata personlighet såsom föredöme för
sedlig vandel verkar detta servila smicker dubbelt
äckligt.
Med rätta anmärker också professor C. W. Smith[1],
att han framför alla dessa högtrafvande fraser sätter
en liten dikt, som Lomonosov skref, då han en gång
i vetenskapligt intresse företagit en gagnlös och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
