Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Alexander Pusjkins ungdom och den tyska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppställde också den djärfva sats, att »endast den
dygdige kan vara skald»[1] — ett påstående som till
stor ledsnad för moralisterna vederlägges af det
sakförhållande att både Pusjkin, Lermontov, Nekrasov,
Dostojevski och Turgenjev — att nu endast taga några
exempel ur högen — varit i hög grad odygdiga och
icke förty vida större skalder än Zjukovski.
»Verkligt god och lycklig — säger Zjukovski på
ett annat ställe — är blott den människa, som får
njuta af det husliga familjelifvet.» Denna lycka vardt
näppeligen Zjukovski beskärd, trots de yttre
framgångarna. Han älskade sin systerdotter Marja
Andrejevna Protasova, men den ortodoxa kyrkan hindrade
denna förening på grund af blodsbandet. Hon flyttade
till Dorpat, där hon gifte sig med en framstående
läkare, professor Moier, dock icke utan att först ha
frågat Zjukovski till råds. Denne, för hvilken plikten
gick före allt annat, svarade i ett bref på sjuttio
sidor, att hon borde mottaga anbudet.
Den tyskvänlige romantikern vistades ofta och
länge i Tyskland. Bland annat omtalade han i sina
bref från utlandet, att han 1827 i värdshuset »Gyllene
Pilen» i Leipzig gjorde en flyktig bekantskap med
»öfverste Gustafson», som för tillfället var klädd i en
»Veten, att för skalden finns endast ett bud:
hänförelse i hjärtat och sträfvan till Gud!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
