Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Alexander Pusjkins ungdom och den tyska romantiken - En rysk romantiker i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röka tobak och sluka hårdskorpor,
läsa götiska tidningar,
sitta vid fönstren med sina hustrur och gäspa.»
Härmed slutar denna kulturbild i brefform. Huru
föga 1814 års Göteborg än må ha varit ägnadt att
behaga vår ryske resenär, måtte det väl ändå varit
honom angenämare att göra svenskarnes bekantskap
i nittonde århundradet än på den frejdade tid, då de
hade den »enkla, ärofulla seden att stryka
människoblod på altaren och offra förfärligt åt Oden»!
Batjusjkov måste sjöledes resa till Stockholm,
hvarifrån han öfver Åbo begaf sig hem med sin vän
Bludov, hvilken då lämnade sin befattning vid ryska
legationen, när den öfvertogs af baron Strogonov.
Något vidare har han tyvärr ej skrifvit om Sverige,
men han sammanfattar sina ogynsamma intryck i
följande slutomdöme: »Detta land är ej fängslande
och har hvarken Paris’ eller Capuas ljufligbet. I
Sverige finns det intet angenämt utom pittoreska
berg och historiska minnen.»
Gripen af tidens ossianska barddiktning, författade
han dock några poetiska reminiscenser från
Skandinavien: »Pa en slottsruin i Sverige» (1814),
»Minnen» (1815) och »Sången om Harald den djärfve»
(1816). Det sista poemet, som till omkväde har: »Men
Harald föraktas af kvinnan i Ryssland», har en frisk,
käck ton, som förebådar den kraftfulla vikingaklang,
som längre fram ljöd i Alexei Tolstojs balladdiktning.
I »Minnen» ägnas ett dussin rader åt Sveriges vilda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
