Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofördärfvade medmänniskor, och här började han få
klart för sig hemligheten, att lyckan består i att lefva
för andra. Och under det att Pusjkin-Lermontov
hänförts af Kavkaziens krigiska romantik, greps
fredsvännen Tolstoj där af afsky för militärlifvet och tyckte,
att just en så härlig natur som den kavkaziska borde
förjaga all fiendskap och alla vilda lidelser. Till samma
önskemål sträfvade nog ock den nervöst orolige
Lermontov, men huru olika voro ej deras vägar och
bevekelsegrunder!
Efter tillfrisknandet vid de kavkaziska
mineralkällor, som numera fått så stort uppsving, måste
Pusjkin återtaga sin skenbara tjänstgöring och vända
om till Kisjenev, enär general Inzov utnämnts till
ståthållare i Bessarabien. Återvägen tog han öfver
Krim, hvars skönhet slog lika mycket an på honom
som på Mickiewicz och A. Tolstoj, ehuru på helt
olika sätt.
Den litterära frukten af dessa utflykter voro de
fyra byronistiska berättelserna: »Fången i
Kavkazien» (1821), »Springbrunnen i Bachtjisaraj» (1822),
»Röfvarbröderna» (1822) och »Tsigenarne» (1824).
Deras betydelse ligger hufvudsakligen i den smidiga
formen, de starka känsloutbrotten och de färgrika,
om ock något abstrakta naturmålningarna. Pusjkin
ställer sig här lika föraktlig mot det konventionella
samhället och skeptiskt blaserad som sin engelska
förebild; han är också lika bizarr och fragmentarisk i
skildringen och låter handlingen gång på gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
