Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade också till Pusjkin själf, att »björnen var den
enda hederliga varelsen i hela sällskapet». Det är
på denna utflykt skalden syftar i »Onegin» (VIII: 5),
då sånggudinnan
»–––allt det falska glitter glömmer,
som omger kvalmig hufvudstad,
och under tältadt tak han tömmer
pokaln med Moldaus nomad.»
Detta stoff är i poemet omklädt sålunda: Aljeko
är en leinadstrött, byronsk skeptiker, som tröttnat på
de »konventionella samhällslögnerna» och tar sin
tillflykt till ett tsigenarläger, där han äktar den unga
tsigenerskan Zemflra. Hon tröttnar dock snart på den
lefnadströtte och knyter intim bekantskap med en
stamfrände. Aljeko öfverraskar dem en gång och
dödar båda två. Enligt tsigenarnes uppfattning af rätt
och heder kan Aljeko ej straffas för detta dubbelmord,
men Zemfiras fader förbjuder honom att längre tillhöra
bandet, och Aljeko måste sålunda återvända till
civilisationen — lika arm, om ej armare än hankommit.
Men från Pusjkins vistelse i Kisjenev 1822
föreligger en verklighetsepisod, som skulle kunnat lämna
ett ypperligt stoff för poetisk behandling. »Den ryske
Byron», såsom den i fez klädde afrikanen faktiskt
kallades, hade gjort bekantskap med en adertonårig
grekisk skönhet, som kallades Kalypso och som
Pusjkin besjungit i en dikt. Kort därpå skildes deras
vägar för alltid, och ban torde snart ba glömt denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
