Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bonne fortune. Om Kalypsos senare öde meddelas i
rysk Hist. Tidskrift (1884) följande:
I nov. 1824 under en stormig, regnig natt
klappade en person på porten till klostret Njalstja i Moldau
och bad att bli upptagen i munksamfundet.
Främlingens begäran villfors, och han fick bostad hos en
eremit i en cell på berget utanför själfva klostret.
Efter tre års förlopp fanns han död där och hade
efterlämnat följande rader: »Jag har syndat, Herre!
Jag har förbrutit mig mot Dig, o Herre! Jag är ej
värdig att återvända till Din härlighets höjd. Herre!
Förlåt och förbarma dig öfver den syndiga Kalypso.»
Andra omständigheter styrkte, att den aflidna var
identisk med Pusjkins älskarinna i Kisjenev, hvilken
tagit karlkläder och dragit sig undan till klostercellen —
var det månne blott af sorg öfver att Pusjkin lämnade
henne? — »Kalypsos» hufvudskål lär ännu förvaras i
klostrets katakomber.
Så länge Inzov var ståthållare i Kisjenev, gick
det ingen nöd på Pusjkin, som bland andra äfventyr
hade två dueller med ofarlig utgång. Han har i ett
mycket beskt poem besjungit Kisjenev, som jämföres
med Sodom, ehuru han frånkänner det vissa behag
och företräden, som det syndiga Sodom skulle ha ägt.
Men Inzov återkallades 1823, och nu förflyttades
Pusjkin till grefve S. M. Vorontsov, en korrekt »mylord»,
som med sin uppfostran i engelska högaristokratiens
stela anda kunde tåla hvarken den brittiske eller den
ryske Byron. Pusjkin fortfor emellertid med sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
