Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wicz, hvilken begynner sin epilog till den stora
»Dziady»-dikten med en erinran af sina ryska frihetsvänner:
0 minnens 1 mig än?. .. Jag ofta drömt
om vännerna i fängelset och grafven.
På er jag tänker, eder bild jag gömt;
1 mina drömmar hemortsrätt I hafven.
Hvar ären I? Rylejevs ädla hals,
som jag fått famna, under galgens börda
har dignat, som af tsaren det befalls.
Ve, skam det folk, som sina snillen mörda!
Den hand, Bestuzjev *) räckt mig fordomdags,
ej mindre van vid pennan än vid vapen,
af tsaren länkats fast med en polacks
och måste bryta malm ur grufvogapen.
Har himlens straffdom andra nått? Kanske
med rang och ordnar de sin smälek öka?
Åt tsarens ynnest själfmant de sig ge
och vid hans tröskel ryggen ödmjukt kröka.
Hans lof förkunna de med tunga fal,
och mina landsmäns blod de låta flyta;
de kanske hånle blott åt vänners kval
och med förbannelser för tsaren skryta.
Ifall min klagosång från fjärran folk
når eder nord, där köld och isar råda,
må den som tranan vara vårens tolk
och friheten åt eder förebåda!
*) Bestuzjev-Rjumin dog ock på schavotten. För så vidt
det ej fanns två häktade med detta namn, föreligger alltså ett
misstag af Mickiewicz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
