Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den store ser endast knutens barbariske despot, bvars
bronsbild skall störta i grus med hela systemets fall,
är den ryske skaldebrödern full af äkta beundran för
den store Peter. Motivet om Nevaöfversvämningen
inflätar Pusjkin i denna nationella panegyrik så, att
han låter en ung tjänsteman Eugen vid katastrofen
taga sin tillflykt till ett af de bronslejon, som vakta
det ståtliga kejsarmonumentet i Alexander-parken
framför Amiralitetet vid Neva. Sedan flodens raseri
lagt sig, far Eugen i båt öfver floden för att besöka
sin fastmö, men upptäcker till sin fasa, att det lilla
hus, hvari hon bott, blifvit bortspoladt af vattnet.
Halft vansinnig af sorg, irrar han kring på gatorna
och kommer händelsevis fram till Nevakajen.
»Framför hans blick stod starkt och tryggt
ett stolt palats. På trappan höga,
med lyftad ram, i marmorprakt
två lejon sågos stå på vakt
Och där, med ryggen vänd mot land,
högt öfver vilda vågors toppar
på klippan invid Ne vas strand
satt lugn med utsträckt mäktig hand
giganten på sin häst af koppar.»*)
Då vaknar hos den sinnessvage ett minne af den
förfärliga dagen, och han knyter ursinnigt näfven mot
statyn och gnisslar: »Aha, du byggmästare och
undergörare! Akta dig!» Men plötsligt hejdar han sig, ty
han tycker sig se, huru tsarens ansikte mörknar af
*) Utdragen ur dikten »Bronsryttaren» äro hämtade från
G. Aminoffs »Ryska Skalder», tryckt i Helsingfors 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
