Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okritisk sagesman: han var för naiv och enkel för att
kunna fatta ett så motsägelsefullt skaldetemperament
som Pusjkin, och själf bortskämd af Vinterpalatsets
storfurstar och storfurstinnor, såg han endast de ljusa
sidorna af tingen och kunde knappt tänka sig annat
än att man måste fyllas af tacksamhet och beundran
för kejsaren. Vida sannare har Pusjkin tecknat sig
själf i ett bref till sin hustru om sin lille son: »Gifve
Gud att han ej må gå i mina fotspår: skrifva vers
och komma i delo med tsarer! I verskonst skall han
ej öfverträffa. sin far, och stryk biter ej på järn.»
Ivan Turgenjev såg Pusjkin omedelbart före duellen
och beskrifver honom i sina »Memoarer» sålunda:
»Han stod lutad mot dörrposten och stirrade på
sällskapet med korslagda armar. Jag minns hans
solbrända lilla ansikte, hans afrikanska läppar, hans
hvita, stora tänder, hans hängande polisonger, hans
svarta, elaka ögon under ilen höga pannan, nästan
utan ögonbryn, samt hans knollriga hår. Han kastade
också en flyktig blick på mig; den nonchalanta
uppmärksamhet, som jag ägnade honom, måtte ha gjort
ett obehagligt intryck på honom, ty han ryckte på
axlarna, såg alls icke glad ut och gick sin väg.»
Om Pusjkins hustru Natalja Gontjarova skref
österrikiska sändebudets maka, grefvinnan Fiquelmont
(sondotter till marskalk Kutuzov) till furst Vjazemski
1831: »Hon är en vacker företeelse, men hennes
melankoliska och tysta väsen inger förkänsla af en
olycka. Hvarken hans eller hennes utseende uttrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
