Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugn och glädje. Hos honom synas alla utbrott äf
lidelser; han bär helt och hållet prägel af melankoli
och resignation.» — Själf skref Pusjkin om sin fastmö:
> Gud är mitt vittne, att jag är färdig att dö för henne.
Men att dö endast för att lämna henne såsom
strålande änka, som kanske redan i morgon väljer sig en
ny make — den tanken är ett gift.» Och Pusjkin
fick rätt äfven i denna dystra aning: år 1846 gifte
hon om sig med senatorn, sedermera inrikesministern
grefve Lanskoj och dog 1863.
Uttalanden af flere andra sagesmän från denna
tid vittna bäst om, huru denna förlust uppfattades.
Kritikern Bjelinski utbrast vid dödsbudet: »Stackars
Pusjkin! Att hans lefnadsbana skulle sluta sål
Vladimir Lenskis död var ett omen. En verklig skald
fanns i Ryssland, och icke ens han fick fullfölja sin
kallelse. Dåligt förstodo vi honom i lifvet — skall
han nu blifva bättre uppfattad?»
Och Gogol, hvilken då vistades i Paris, sade åt
sin vän Danilevski: »Du vet, hur jag älskar min
moder. Men äfven om jag förlorat henne, kunde jag
ej blifvit mer bedröfvad än nu.» I ett bref till Pletnev
fortfar han: »Allt mitt lifs behag har försvunnit med
Pusjkin. Ingenting företog jag utan hans råd, och
jag skref ej en rad utan att tänka på honom och
hans anmärkningar.» Hvad detta vitsord betyder,
fattas bäst, då vi längre fram få se, att det var just
Gogol som genom Pusjkins banbrytande föredöme
uttalade det lösande ordet för den unga författargene-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
