Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rysslands äkte Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par år äldre kusin, Varvara Lopuchina. Det ömtåliga
i en sådan förbindelse, som den rysk-ortodoxa
kyrkolagen förbjuder, ökades därigenom att hon blef gift
med en af Lermontovs bäste vänner, Bachmetev.
Detta förhållande erbjuder för öfrigt ett motstycke
till det falska rykte, som författarinnan af »Onkel
Toms stuga» i sitt öfverdrifna sedlighetsnit antydde
om lord Byron och hans syster.
Det är for denna kvinna Lermontov beder i den
vackra dikten:
Guds helga moder! Jag med ödmjuk hälsning
inför din ljusomflutna bild mig böjer.
Jag beder ej om seger, ej om frälsning,
och hvarken ånger eller tack jag röjer.
Jag ber ej för min själ den ökentomma,
som irrar hemlös kring i vida världen.
Nej! blott för henne, för den oskuldsfromma,
att hon må hållas fri från synd och flärden.
Och efter läsningen af Thomas Moores
lefnads-teckning öfver Byron kvad han till henne en dikt,
hvari han påvisar sin andliga frändskap med den
engelske skalden:
Tro ej, att jag om tröst och ömkan tigger,
fastän min sorg sig klär i sorgens skrud!
Det kval, som på mitt hjärtas botten ligger,
är blott än värre plågas förebud.
Det dallrar toner i mitt unga hjärta,
som trår att nå, hvad Byron redan nått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
