Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rysslands äkte Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva samma ande, samma smärta —
o att vi finge dela samma lott I
Som han, af samma längtan tärd beständigt,
jag fåfängt söker mål och fåfängt frid.
Jag ser bakom mig — minnet är eländigt;
jag ser framför mig — blott en fruktlös strid 1
Ramen för Lermontovs flesta och bästa dikter
är Kavkazien, hvars vilda skönhet ingen skald målat
med färgrikare glöd än han. Redan Pusjkin hade ju
fått ögonen öppna för detta poetiska guldland, men
under det att Pusjkin mer fäste sig vid den yttre
naturskönheten och i denna isolering hängaf sig åt
en byronsk Weltschmerz, trängde Lermontovs djupare
ande fullt in i denna trolska värld, med hvilken han
kände sig som ett.
De båda poetiska berättelserna »Hadzji Abrek»
och »Izmail Bey» bära bäst vittnesbörd om
Lermontovs fina natursinne och blick för det sköna.
Han är här visserligen byronist i formen och i den
subjektiva tonen, men innehållet är själfständigt och
vida mer naturtroget än Pusjkins ytligare syn på
tingen och mer abstrakta skildringskonst. Båda
berättelserna hafva blodshämnd såsom hufvudmotiv och
lämna intressanta bidrag till det tjerkessiska folkets
psykologiska etnografi och orientaliska fatalism.
Icke mindre karakteristiska äro de ypperliga
smådikter, som behandla kavkaziska motiv. Här några
prof, som från olika sidor tillräckligt torde
åskådliggöra denna friska folkliga lyrik:
10. — Jensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
