Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rysslands äkte Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så till farlig fejd du drager.
Minns din moder blott!
Sof, min gosse käck och fager!
Somna lugnt och godt!
Men äfven här följdes och förföljdes Lermontov
af den älskades bild. Hon är identisk med Vera i
romanen »En hjälte af vår tid» och med furstinnan
Ligovska i romanen af samma namn, och till henne
har han riktat det poetiska bref, hvari han under
titeln »Valerik» (»Dödens flod») ger en gripande
skildring af ett slag mellan ryssar och tjerkesser, i
hvilket en ung löjtnant stupar:
»Af krutrök insvept, kall och grå
som i ett moln sågs skogen stå,
och där, i fjärran emot söder
sken som en rad af jättebröder
de snöbetäckta bergens ked,
lugnt skådande på dalen ned;
och Kazbek, fjällens stolte kung,
sin hjässa höjde, evigt ung.
Med hemlig trånad, sorg och smärta
jag tänkte på den fallnes hjärta.
Hvad vill det? Himlen är så skön,
naturen blomstrande och grön;
på jorden finns nog rum för alla,
och hvarför då i split och kif
förslösa bort sitt hela lif?!»
Sedan skalden i brefvets början klagat öfver sin
hopplösa lidelse, afslutar han det med följande ironiska
ursäkt för den krigiska skildringen :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
