Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryssarne sin motsvarighet i rusalkan, den hemlighetsfulla
och sköna, stundom ondskefulla fén, som vistas i
floder och sjöar och tänktes ingripa i människornas
öden.
På detta motiv har Pusjkin byggt sitt fantastiska
sagospel »Rusalka» (Sjöjungfrun), hvaraf sedan en
af Rysslands mer populära operor komponerats. En
ung furste förälskar sig i en mjölnardotter, hvars
girige far — i likhet med många ryska bondfäder!
— ser genom fingrarna med sin dotters uppförande
på grund af älskarens rikedom och frikostighet. Men
fursten sviker flickan och gifter sig med en kvinna af
jämnbördigt stånd. På bröllopsdagen, som firas med
nationella danser och sånger, störes glädjen plötsligt
af en hemlighetsfull röst, som varnar brudgummen
och erinrar honom om hans trolöshet mot den stackars
mjölnardottern. Gripen af samvetskval, drifves han
ofrivilligt af en inre kraft tillbaka till den gamla
mötesplatsen, men finner nu allt förändradt: kvarnen står
förfallen, och mjölnaren har blifvit vansinnig af sorg
öfver att hans dotter dränkt sig i förtviflan och skam.
Men hon har efter döden förvandlats till rusalka, som
dväljes med dansande systrar vid månglittrande
flodstrand och som lockat fursten från bruden till kvarnen,
där hon låter sin äfvenledes till älfva förvandlade lilla
dotter stiga upp till flodens yta och hälsa honom
från modern att hon »minns allt, älskar honom ännu
och väntar honom trofast». Fursten lockas till
stranden af den förföriska skepnaden och vid ljudet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
