Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Pusjkin-Lermontovska poesien hade ett
grunddrag, som å ena sidan var dess styrka och största
förtjänst, men å andra sidan också innebar dess
svaghet: den var förnäm, aristokratisk och kunde därför
ej gärna få den rätta, fylliga resonnansen hos sjäifva
folket, som utan nödiga bildningsförutsättningar ej
hade lätt att i dessa välljud igenkänna sina egna
nationella toner, såsom uttryck för det rysk-slaviska
lynnet. Lermontov hade, trots sin oppositionella
romantik, mer af naivitet och den slaviska andens veka
sensibilitet än den rysk-chauvinistiske Pusjkin, men
äfven Lermontov var i sin formfulländade
konstriktning för individuell och subtil för att blifva en
verklig folkskald. Denna ära var förbehållen åt deras
samtida Koltsov, som Bjelinski träffande
kallat»Rysslands Burns*.
Om Lermontov var den ryske Byron, förtjänar
Koltsov med ej mindre rätt att jämföras med de
skotska högländernas folkdiktare, och denna tillfälliga
likhet framstår så mycket starkare i belysning af det
sakförhållande att Koltsov icke ens till namnet hört
talas om sin brittiske skaldebroder, ehuru denne var
äldre i tiden.
Både den skotske och den ryske folklyrikern
voro af ringa börd: Burns’ fader William var
gårds-brukare i Ayr — Koltsovs var kreaturshandlare i en
mindre stad; båda skalderna fingo i barndomen en
bristfällig undervisning, men hos båda väcktes tidigt
intresset för folkpoesi; båda älskade den enkla hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
