Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må ditt ansikte le
som en vårmorgons stund,
och må kärlekens ros
spira upp på din mund!
Huru ljufligt att lyssna
till kärlekens bud,
du min präktiga flicka,
min vårliga brud!
Denna erotik ger också en föreställning om
Kol-tsovs egen längtan, då han för faderns räkning måste
företaga en affärsresa på landsbygden. Vid
återkomsten fann han dock allt förändradt: fadern, som
ej ville hafva en lifegen till svärdotter, hade under
sonens frånvaro sålt henne jämte hennes moder till
en godsägare vid Don. Alexeis sorg öfver henne var
gränslös; han föll i svår feber, och efter
tillfrisknandet gjorde han fruktlösa försök att få reda på henne.
Bjelinski, hans förste biograf, uppgifver, att hon blef
gift med en kosack, som misshandlade henne så svårt,
att hon snart dog. Detta öfverensstämmer dock ej
med verkliga förhållandet: Dunjasja lefde länge och
relativt ganska lyckligt med sin man och besökte en
gång den gamle Koltsov efter sonens död.
Denna förlust hade emellertid en djup verkan på
Koltsovs diktning, hvars grundton blir allt mer
elegiskt resignerad, men på samma gång renare. Gång
på gång frambryter hans saknad i vemodiga dikter,
hvilkas anda troget återgifver en sida i den ryska
folkvisans karakter. Tre prof äro tillräckligt belysande:
12. — Jensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
