Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språk gifva en trogen tolkning af den ryska folkvisan.
Den är till formen vida mer regellös och rå än den
icke mindre naiva sydslaviska folklyriken, som i
regeln har den femfotade trochén med genomgående
fallande rytm, och de ansatser till rimflätning, som
förekomma hos de äkta folkdikterna, äro mindre
märkbara än i t. ex. den germanska folkdikten.
Karakteristiska äro de negativa uppslag, som ofta inleda
den ryska folkvisan, t. ex.
»Det är ej en falk som flyger genom skogen;
det är ej en falk som breder blåa vingar —
det är tapper ungersven som rider längs med vägen» etc.
eller i ett bröllopskväde:
»Ej två räfvar hafva smugit sig genom mörka skogen,
ej två krigare hafva ridit på öppna fältet,
men två bönemän äro komna till brudens gård» o. s. v.
Karakteristisk är ock, likasom i den
serbo-kroa-tiska folkdikten, den oupphörliga användningen af
vissa epitet, som sammanställas med vissa föremål,
t. ex. »hvite tsaren», »duktige (gode) ungersvennen»,
»röda solen», »blåa hafvet», »rena faltet», »snabba
hästen», »fuktiga jorden» m. fl., och rikedomen på
smekord jämte förskönande diminutivformer ökar den
oöfversättliga innerligheten i denna veka lyrik. Och
ryssen nöjer sig ej med sådana poetiska smeknamn
som t. ex. »sol», »ljus», »ros», »blåklint», »dufva»-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
