Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunka mot mullen? Unga flicka 1 hvi är du så
sorgsen och blek? Hvi döljer du dina vackra, svarta
ögon under ögonhåren? Är det solen som gör dig
ondt? Eller böjer vinden dina grenar till jorden? Är
det en sorg som tär den unga flickans hjärta, eller
är det kärlek som bleker hennes kinder?» Bojarer
komma och hugga ned pilträdet, hvaraf de göra sig
en båt, och taga flickan med sig. Då de spörja henne,
hvarför hon är så sorgsen och oupphörligt gjuter
tårar, klagar hon: »O mina goda herrar! hvi skulle
jag ej sörja och gråta öfver min olycka? Min fader
och min moder hafva varit orättvisa mot mig, ty de
hafva först gift bort min yngre syster! Är jag då
fulare än min syster? Äro jnånne mina ögon ej så
ljufva och sköna som hennes? Och i att spinna och
väfva är jag ändå den skickligaste, i allt arbete är
jag lika duglig som hon, och dock bar man varit
orättvis mot mig.»
I visan om vedspånet (»Lutjinusjka») klagar en
flicka öfver att hon måste gifta sig mot sin vilja:
»O du mitt spån, mitt kära björkspån! hvarför lyser
du icke klart? hvarför brinner du icke klart? Kanske,
spån lilla, har man ej torkat dig i värmen, eller den
obarmhärtiga svärmodern har hällt vatten på dig?
Jag, stackars barn, måste bädda sängen åt min icke
älskade man, visa en vänlig uppsyn för denne
vedervärdige man, då han kommer hem sent på natten,
under det att i mörka lunden den väntar, efter hvilken
mitt olyckliga bjärta trår och som alla mina tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
