Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvandlat den brittiska idé- och karakterstragedien till
ett plumpt Schicksals-drama.
Hamlet har af sin vän Armans fått veta, att hans
fader i drottningens närvaro dödats af Polonius, som
af Claudius förts bakom ljuset genom lömskt förtal,
och Armans har i sin ordning fått höra detta af
drottningens gamla amma Ratuda, som ej längre kan
bära på denna hemlighet. Hamlet vaknar en natt
efter en dröm, hvari faderns skugga tett sig, och han
gripes af hämndlust, men blir förtviflad vid tanken på
att nödgas afstå från Ofelia. Drottning Gertruda blir
skamsen öfver att hemligheten är röjd och ämnar
tillbringa sitt återstående lif i en skog såsom nunna;
konung Claudius får också samvetskval för
drottningens skull, men uppmuntras till nytt mod af den
skurkaktige Polonius och besluter att röja ur vägen
den nu mera farliga drottningen för att i stället gifta
sig med — Ofelia. Polonius blir förtjust öfver den
ära, som vederfares hans hus, och söker med lock
och pock förmå Ofelia till detta parti; men då rusar
Hamlet in och befaller, att den skändlige fadern skall
försvinna ur hans åsyn. Den bråkiga akten slutar
med att den ryske Hamlet läser upp en god del af
sitt »To be or not to be», som dock här verkar
ganska komiskt och omotiveradt, enär denne Hamlet
eljes är en mycket bestämd och dådlysten natur. I
fjärde akten göra kungen och Polonius ett sista
försök att med godo öfvertala Ofelia, som därpå kastas
i fängelse, och i den sista akten har Polonius värfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
