Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
femtio vilda karlar, som skola lönmörda Hamlet, under
det att han själf heligt lofvar att utgjuta sin egen
dotters blod. Men Hamlet rusar in på scenen med
väpnad styrka; Polonius förbannar honom, men kastas
i fängelse, och när slutet är godt, är ju allt godt:
Polonius dödar sig själf i fängelset, och Claudius dödas
af Hamlet; Ofelia visar sin faders lik den sista
hedersbetygelsen, och Hamlet visar sig för folket såsom
lycklig konung och brudgum.
Som man finner, blef det just inte mycket öfrigt
af Shaksperes tankedigra sorgespel, då det på 1700-talet
öfver Paris sökte sig väg från London till Petersburg.
I allmänhet voro århundradets dramaturger icke
lyckliga i behandling af främmande ämnen och
generade sig ej för de värsta försyndelser mot historien
och geografien. Kjazjnin, den mest firade tragöden
i fransk anda, har i »Roslav» omarbetat ett
skandinaviskt stoff på ett högst godtyckligt sätt.
Handlingen försiggår i Stockholm 1521. Roslav är en rysk
krigare, som råkat i fångenskap hos Kristian Tyrann
och behandlas mycket hårdt, enär han lär ha vetskap
om, hvar Gustaf Wasa uppehåller sig någonstädes i
Ryssland. Kristians öfverste Kedar blir slagen af
»sarmaterna», som angripit Sverige; men Roslav
samlar svenska krigare nattetid och besegrar fienderna,
ehuru han är nog blygsam att låta Kedar få äran af
denna bragd. Den sista ättlingen af den svenska
konungafamiljen heter Zafira, i hvilken både Kristian
Tyrann, Kedar och Roslav äro förälskade. Roslav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
