Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sista akten upphinnas de af Gromkobaj
(»Skränaren»), som skickats af den bekymrade modern att
hämta dem tillbaka. Bogatyr, som klättrat upp i ett
träd af fruktan för björnar, är glad att komma hem
igen, men på hans förslag att vapnen skola upphängas
såsom troféer, invänder Gromkobaj, att råttorna kunna
äta upp dem. Vid återkomsten förtäljde de om
öfverståndna faror och besegrade folk. Bogatyrs förlofning
firas, men en slutkör gör några ironiska antydningar
om mycket väsen för ingenting. Slutstrofen lyder
enligt ett tolkningsprof ur ett referat i Carl
Silfverstolpes »Historiska Bibliotek» (1880):
»En sagans fågel sina vingar lyfte
med brak och dön och flög omkring i syfte
till slut att tända eld på hafvet blå.
Förstås, att ej han kunde målet vinna,
ty icke fick han hafvet till att brinna.
Men väsen af sig gjorde han ändå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
