Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rubel, som togos ur — postverkets kassa. Bland
andra förtroendeuppdrag hade han att från tyskan
öfversätta det festtal, slovo, som professorn och
bibliotekarien Reichel den 3 okt. 1762 höll i
universitetet med anledning af kejsarinnans kröning. Det är
i detta akademiska vältalighetsprof som den sköna
satsen förekom: »Vetenskap och konst blomstra
genom de suveräna personernas omhuldande och
förbud!»
Men Vonwizins största betydelse ligger i hans
underliga karaktersutveckling, som i den ryska
historien fått så många motstycken. Han var en stor
talang med liflig receptibilitet och en viss originalitet,
men saknade djup och konsekvens; han hade en skarp
blick för samtidens sociala lyten, dem han mästerligt
gisslade, men han såg endast ytan af tingen och
forskade ej efter roten till det onda. Ehuru han
hämtade sin bildning och sin stil från utlandet,
återvände han från flere resor i Tyskland och Frankrike
med allt djupare misstro och förakt mot västerlandet,
för hvars förtjänster han var alldeles blind i sina för
öfrigt synnerligt underhållande och lärorika
reseskildringar (bland annat träffande episoder från
bekantskapen med Rousseau och Voltaire).
Dessa antydningar om den ypperste
komediförfattaren under Katarinska tidehvarfvet äro så mycket
mer beaktansvärda som de hafva sin motsvarighet
hos den Pusjkinska epokens främste lustspelförfattare
Gogol, hvilken psykologiskt företer samma sjukliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
