Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vasiljevko-Kaptjinski. Af fadern, som dog tidigt, fick sonen
den medfödda humorn och dramatisk begåfning; från
modern, enligt hvilkens löfte han uppkallats efter
husets skyddspatron, den helige Nikolai, härrörde
hans djupa religiositet, som framdeles alldeles
förkväfde hans humor och till sist urartade till vansinnig
mystik.
Vid tolf års ålder begynte gossen sin skolgång i
furst Bezborodkos lyceum i Njezjin. Den ytliga, dåliga
undervisningen, som erinrade om Pusjkins i Tsarskoje
Selo, kunde ej annat än lämna ett bristfälligt resultat,
då lärjungarne under loppet af sju år skulle
»fullkomna» sig i två dussin ämnen; modersmål,
matematik, fysik, historia, geografi, etik, logik, romersk
rätt, rysk civil- och kriminalrätt, nationalekonomi,
kemi, naturlära, teknologi, krigsvetenskap, latin,
grekiska, franska, tyska, teckning, musik, sång, dans och
fäktning. Läraren i rysk litteratur Nikolski var så
okunnig i sitt fack, att han ej kände till skalder efter
Derzjavin och hade så föga reda på Pusjkin, att en
af eleverna kunde utgifva såsom eget alster en strof
ur »Onegin». Gogols skolgång vardt sålunda ganska
lik Pusjkins: han försummade böckerna, men sysslade
dess mer med sällskapsteater och försökte sig tidigt
såsom författare.
Drifven af en hejdlös äregirighet, begaf han sig
1828 till hufvudstaden för att där söka sin lycka och
ryktbarhet i sällskap med sin bäste vän Danilevski.
De båda ynglingarne voro så otåliga att nå det drömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
