Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid varit ett slags folksprutande vulkan» gick den
ovetenskaplige professorn torrt och sömnigt genom
några elementära drag ur folkvandringarnas historia och
slöt efter tjugu minuter. Så fortgick det hela läseåret.
Ivan Turgenjev åhörde en af dessa besynnerliga
föreläsningar och beskrifver, hvilken ömklig figur Gogol
gjorde, medan han förevisade några bilder från
Palestina. En gång kommo äfven Pusjkin och Zjukovski
för att höra på den unge historikern, men Gogol måtte
ha fått nys om deras ankomst, ty han föredrog nu
sin läxa tämligen bra. Vid examen band han en duk
om ansiktet, under förevändning att han hade
tandvärk, och lät en annan lärare examinera utan att själf
låta upp sin mun. Redan efter halftannat år måste
han för alltid lämna katedern, men huru oduglig han
än visat sig, var dock hans inbilskhet så gränslös, att
han harmset utbrast: »Utan erkännande besteg jag
katedern och utan erkännande måste jag stiga ned därifrån.»
År 1831 hade Gogol blifvit personligt bekant med
Pusjkin, och denna bekantskap hade ett afgörande
inflytande på hans författarskap. Pusjkin gaf honom
uppslag till litterära verk, och vid underrättelsen om
dennes död skref Gogol från Paris: »Ingenting
företog jag utan hans råd, och jag skref ej en rad utan
att tänka mig honom och erinra mig hans omdömen
eller anmärkningar.»
Samma år (1831) utgaf han en samling noveller
med lillryska motiv, som med ens gjorde honom till
Rysslands förnämsta novellist. I dessa »Aftnar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
