Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården vid Dikanka» framträda icke blott Pusjkins
sentimentala realism, utan ock en varm humor, en
naturtrogen finhet i detaljer och karaktersteckning och
en lefvande framställning, som den ryska novellistiken
hittills ej haft maken till och som kort därpå nådde
sitt konstnärliga kulmen genom
Dostojevski—Turgenjev—Tolstoj.
Pärlan bland Gogols ukrajnska skisser är den på
svenska tolkade »Taras Bulba», en historisk
berättelse som med klassisk kraft och enkelhet målar det
råa, vilda kosacklifvet i det södra Ryssland, sådant
detta för en äkta skalds ögon tedde sig, innan ännu
Potemkin under Katarina II gjorde slut på den
Zaporogiska kosackrepublik, som af äfventyrare och
landsflyktingar bildat sig på ön Sjetj vid Dnjeprs
katarakter. Hjälten Taras Bulba är en ukrajnsk spartan,
som lefver blott för krig och i sitt fria, vilda yrke
tidigt inviger sina båda söner, den tappre, hårde
Ostap och den veke, känslofulle Andrej. Andrej, som
af kärlek till en polsk kvinna öfvergått till fienden,
blir i en drabbning dödad af sin egen fader, hvilken
vid åsynen af sonens lik blott tvekar, huruvida han
skall ge det en anständig begrafning eller låta det bli
ett byte för steppens roffåglar och vargar. »Hvilken
kosack skulle det ej kunnat blifva!» mumlade han
endast, under det han på sina axlar bar sonens
stelnade lekamen till skogen.
Ostap tillfångatages sedan och afrättas i Warschau,
och äfven den gamle höfdingen Taras dukar slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
