Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under för öfverraakten. Han inneslutes af polska
trupper i en fästning vid Dnjestr; då han vid ett
utfall böjer sig ned för att ta upp sin kära tobakspipa,
som han tappat, blir han upphunnen af fienderna och
öfvermannas. Han spikas fast vid en trädstam, som
upprests mot en klippvägg, men just genom denna
upphöjda ställning får han ännu i döden tillfälle att
skada fienden genom att visa kamraterna, åt hvilket
håll de böra gå för att komma öfver floden.
»Återvänden hit nästa sommar och kämpen tappert!» äro
hans sista ord, då ett klubbslag gör ända på hans lif.
Det icke minsta värdet i Gogols på romantiska
historie- och sagomotiv byggda lillryska skisser ligger
i hans utomordentliga naturmålningar och
stämningsbilder. »Känner du — heter det i en af dem —
natten i Ukrajna? Midt på himlen glänser månen,
och det omätliga hvalfvet öppnar sig för en oändlig
utsikt. Det lyser klart och andas sakta. Hela jorden
är klädd i silfverskrud, och den underbara luften är
så frisk och sval — ett haf af njutning och vällust.
Orörlig och andaktsfull står skogen, höljd i dunkel
och spridande en dyster skugga. Jungfruliga lundar
af hägg och körsbärsträd dölja skyggt sina rötter i
källans kyliga sköte, och deras blad dallra, likasom
blyga och skrämda, när den svala, härliga nattvinden
då och då pilsnabbt smyger sig fram och kysser dem.
Och i själen känns det så ljuft och underbart, och
lätta, silfverskära bilder uppstiga i dess djup. — — —
Men plötsligt lifvas allt — både skog och kärr och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
