Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland dessa mästerliga karaktersteckningar, som
erinra om den engelska romanens bästa alster, äro
inströdda subjektiva reflexioner, som ofta få en poetisk
flykt. Särskildt gäller detta, då författaren — han
vistades då i Italien — tänker tillbaka på sitt kära
Ryssland, öfverväldigas af dess yttre storhet och gripes
af denna tungsinta hemlängtan, som ej är främmande
för den reslystne ryssen och som i svärmiska elegier
tagit sig uttryck hos flere ryska skalder, t. ex.
Batjusjkov, Ivan Turgenjev och den veke lyrikern Nadson.[1]
»Lika otalig mängden är af kloster och kyrkor
med sina kupoler och kors i det heliga, gudfruktiga
ryska landet, lika tallös är massan af folkstammar
och nationer, som i brokigt vimmel utbreda sig på
jordens yta. Och hvarje folk, inom sig bärande
underpanten på egen kraft och utrustadt med vissa
egenskaper och egendomligheter, utmärker sig genom sitt
särskildt gestaltade språk. Hvilket föremål än
betecknas, speglar sig en del af hvarje särskild
folkkarakter i uttrycket. Brittens ord uttrycka vis
världserfarenhet och utforskande af människohjärtat(!); såsom
en lättsinnig sprätt glänser och fladdrar fransmannens
flyktiga tal; med mycket grubbel har tysken
utfunderat sitt snusförnuftiga, ej allom fattbara tungomål.
Men intet språk är så djärft, så flinkt, intet ord så
starkt framsprunget ur hjärtat, så lifligt väckande och
sjudande som det ryska, uttaladt på rätt ställe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
