Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O Ryssland! Ryssland! Jag ser dig från mitt
underbara fjärran i detta aflägsna, sköna land. Arm
och torftig är naturen; inga djärfva naturskönheter,
krönta af än djärfvare konstunder, glädja eller förfära
dina blickar. Du har inga städer med höga palats,
huggna i klippan, inga pittoreska träd omslingrade
med murgrön. Flackt och jämnt är allt hos dig;
såsom enstaka punkter, såsom utropstecken höja sig
omärkligt dina städer på slätterna; ingenting fängslar
eller tjusar ögat. Men hvilken obegriplig, hemlig kraft
drager oss till dig? Hvarför ljuder oupphörligt i våra
öron din sorgsna, enformiga sång, som vidgar sig
från dal till dal, från haf till haf? Hvad ligger i dessa
melodier som ropar och snyftar och griper hjärtat?
Hvilka äro de toner som tränga vemodigt in i själen
och draga mitt hjärta i sin trollkrets? Ryssland!
Hvilket obegripligt band knyter mig vid dig? Hvarför
ser du på mig? Hvarför blickar allt hos dig med
stirrande, längtande ögon på mig? Hvad siar din
oomfattliga utsträckning? Fruktansvärdt griper mig din
mäktiga vidd, och med en mystisk kraft fyller du
min själ» — — —
Till sublim, divinatorisk skaldeflykt höjer sig
Gogols fantasi, då han, med tanken på de ryska
steppernas oöfverskådlighet och det ryska rikets
kolossala maktutvidgning, i romanens slut skildrar, huru
Tjitjikovs trespann jagar fram på steppen: »Trojkan
flyger och flyger utan återvändo. Det är som om en
okänd kraft lyft dig upp på sin vinge; själf flyger du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
